Så där ja
Nu har jag gjort slag i saken och deklarerat! Tog väl så där en halv minut. Högst!
Tänk ändå vad enkelt det är nu! Förr satt man där i timmar och svettades. Läste kontrollerade, läste igen, räknade, fyllde i siffror...
Då på den tiden då vi hade hus jag och min dåvarande sambo så skulle dessutom räntan delas på ett posivit sätt mellan oss båda. Den som tjänade mest skulle ta den största delen. Det gällde att räkna så att det blev rätt procent mellan oss. Alla gjorde så och alla gruvade till deklarationen som var så krånglig! Många lämnade bort den till någon som fick hjälpa dem att göra den.
I dag loggar man enkelt in på nätet där alla uppgifter redan är ifyllda och vips så har man deklarerat!
Det är klart att nästa år då jag sålt radhuset så blir det krångligare. Men ändå, alla grunduppgifter finns ju redan. Det är bara försäljningen man behöver plussa på! Det är ju så otroligt enkelt i alla fall!
Jag har också hunnit med att prata med min dotter på skype i dag. Hon i Kina och jag i Sverige. När jag var i hennes ålder fanns väl inte tanken på att jag skulle resa till Kina!! Vem gjorde det!?
I dag reser ungdomarna världen runt och reflekterar inte över att det skulle vara något särskillt med det.
På min tid som ungdom var det knappt någon som ens åkte till Mallorca. Det var dyrt och som ungdom fanns det inte i fantasin att pengarna skulle räcka till någon resa! Inte under de första åren med inkomst i alla fall. Och absolut inte så länge man studerade!
Att man skulle kunna prata med någon i Kina var väl ännu mera overkligt! Eller sitta framför en tv-liknande skärm och direkt kunna skriva till varandra!
I dag tar vi allt så självklart. Det är väl inget konstigt med Internet och mobiler.
Nej i dag är det inte det, men ändå, vilken grej! Att kunna nå varandra så bra fast man är så långt från varandra!
Vilken trygghet det är att kunna ha kontakt med jämna mellanrum!
Måste varit oroligt för min mamma o pappa när jag själv reste förr. Jag var väl en så där 24 år när jag åkte första gången. Då bar det av till Grekland och vi var borta i 2veckor. En typisk charterresa. Efter några dagar ringde jag hem nån minut från en telefonkiosk. Det var dyrt så det gällde att prata snabbt!
Jag reste rätt mycket där ett tag. Det var när inkomsten började bli stabil och jag hade ett fast förhållande så det var vi 2 som åkte.
Ett tag blev det varje år. Restresor som inte kostade så mycket. Dessutom snålade vi under resten av året för att ha råd att resa.
Men vad oroligt det ska ha varit för mina föräldrar att inte veta hur vi hade det! Det skulle då jag tycka i dag när man är så bortskämd med att få så mycket information!
Nej nu är det dags att stänga ner denna burk och krypa ner i sängen en stund.
I morgon är det mycket som ska göras så jag behöver nog vila hjärnan och sova en stund och inte sitta här och babbla om ingenting!
Ha det fint allihopa!