ett tomt blad

I går var Lea allt annat än pigg! Jag vet inte vad det var som var fel men att det var fel det syntes väl!

Det började redan på morgonen. Då jag vaknade låg hon nedanför mig och tittade på mig med ledsna ögon. annars brukar hon bli glad och vifta på svansen då jag vaknar. Nu låg hon bara där och såg ledsen ut. När jag steg upp låg hon kvar på golvet. Annars brukar hon stiga upp då jag stiger upp och vara ivrig om att gå nerför trappan före mig.

Nu fick jag locka på henne och jag fick gå först. Hon kom efter mig men stannade flera gånger. Hela hon såg deppad ut! svansen hängde nedåt ja nästan så hon drog den mellan benen och hon höll huvudet lågt. När vi skulle gå ut var hon inte ett dugg ivrig utan såg fortfarande bara deppad ut. På promenaden gick hon jättelångsamt och efter ett tag stannade hon upp och tittade bedjande på mig. Jag frågade henne om vi skulle gå hem och då vände hon direkt. annars brukar hon helst vilja gå före mig och jag har fullt sjå att få henne att gå fot men nu var det jag som fick vänta in henne!

 

 

På kvällen när hon låg på sin dyna på golvet och skulle ställa sig upp så var det som att huvudet var på tok för yungt! Hon lyfte bakre delen av kroppen först och hade svårt att få med huvudet också.

Men så i morse var blicken klar och glad igen! Svansen viftade när jag första gången tittade på henne på morgonen. Precis som det brukar vara! I dag mådde hon bra igen! Skönt, men vad var det som var fel i går tro?

Vi tog inte så lång promenad ändå för säkerhets skull men vi stannade ute på gården rätt länge och hon sprang några varv med sin pipande leksakshund och verkade lycklig! Det gjorde även mig lycklig ska jag säga!

Det blev inte så länge som hon sprang men hon sprang i alla fall! Sedan satte hon sig på en snöhög och tittade sig nyfiket omkring.  Nu börjar jag känna igen henne igen!

 

 

 

Jag hoppas verkligen att det bara var nåt tillfälligt! Hon håller på att bli rätt gammal, blir 9 år i sommar men även om hon börjar bli gammal så vill jag att hon ska få må bra!