ett tomt blad

Jag har inte tidigare förstått att det är många som skäms om de får en sjukdom som Alzheimers. Varför ska man skämmas för det??

Jag har hört min mamma berätta om deras bekanta som fått sjukdomen. Han hade sagt ungefär så här till dem: - "Jag har fått sjukdomen alzheimers men jag har bestämt mig för att inte skämmas för det utan vara öppen om det"

 

Min mamma säger det ofta också. "Det är inget att skämmas för...."

Men varför ens nämna något om att skämmas? För mig är det så självklart! Varför ska man skämmas för en sjukdom man inte rår för?! Man får plack på hjärncellerna och det är inget som händer för att man gjort något dåligt utan kan drabba precis vem som helst!

Jag hör ingen som säger "Jag har fått migrän men jag har bestämt mig för att inte skämmas för det!"

 

Jag tror att mycket ligger i att det ofta är den äldre generationen  som drabbas av alzheimers och för dem är en sjukdom som påverkar psyket lite skamligt. Det ligger kvar gamla värderingar. De har växt upp i en generation där de med psykiska sjukdomar kallades idioter.

Samtidigt som det talas så öppet om demenssjukdomar så finns nog den där skammen kvar i ett hörn för många. Men som för att riktigt övertala sig själva säger de att det inte är något att skämmas för och jag blir alltid lika brydd över det!

För mig är det ungefär som att säga "jag är så hungrig eftersom jag inte har ätit i dag, men jag har bestämt mig för att inte skämmas över det!

Jag menar, att man behöver ju inte ens säga den där meningen om att skämmas eftersom det är så självklart! Förstår ni?

 

Men samtidigt så har jag nu förstått att det är massor med folk som skäms över sina sjukdomar!

De som får lungcancer skäms. De känner att de får skylla sig själva som rökt.

Många andra cancerformer ger också skamkänslor. Prostatacancer, bröstcancer, livmodercancer.....

Det är cancerformer som många inte vill tala öppet om.

 

Jag hade aldrig kunnat tro att folk som fått en stroke skämdes, men det finns visst många som gör det!

Varför??

Folk skäms för att de mår psykiskt dåligt, för att de har diabetes, för att de har värk,för att de har allergier.....

 

Sånt gör mig ledsen! Ingen borde behöva skämmas för sin sjukdom!

Skämmas ska man göra om man gjort något dumt! Inte för att man är sjuk!

 

Ändå tror jag att dagens generation, de unga, är mera öppna om sina sjukdomar. Många talar idag om att de inte mår bra psykiskt. Och tråkigt nog är det många unga som inte gör det!

Arbetslöshet, medvetenheten om hur andra (verkar) ha det eftersom det är så mycket lättillgänglig information gör att många får allt för höga krav på sig själva!

De ska ha ett bra jobb, en bra fritid, en snygg lägenhet, de ska ha hunnit resa en massa.....

Kanske var det bättre förr ändå? Nja...det är nog som med allt. Lite både och! 

 

Men det jag ville reflektera lite över var just det här med skam.

Jag hoppas att det finns många som skäms! Det finns många som borde skämmas! Men de som ska skämmas är de som har skäl att göra det och de har gjort sånt som får andra att må dåligt!

Att man är sjuk är däremot inget att skämmas över! Kom ihåg det!

 

Nu väntar skogen där jag ska leta fina och alldeles gratis juldekorationer! :)

 

Kram