Mötesplats
DATUM: 2016-01-24
Kategorier ►:
Allmänt
Den gamla grusvägen som går utmed oss och leder ut till E4:an är smal och har därför små "parkeringsfickor" med skylten M för mötesplats. En plats att krypa in på när två bilar möts.
I dag var det inte lika kallt som tidigare. Bara en ynka minusgrad! Fantastiskt! Visserligen ligger molnen tätt på himlen men ändå!
I går var det inte heller så kallt. Inte så varmt som väderfolket hade lovat, men solen sken mellan molnen och termometern visade minus tio grader. En dag som gjord för en promenad alltså och den tog jag på den gamla grusvägen.
Nu var vägen plogad och några bilar hade kört där tidigare men det var inte någon trafik då jag gick där. Däremot hade det varit en väldig trafik där innan av andra än bilar. En riktig mötesplats för skogens alla djur! Allteftersom jag gick där dök det upp nya spår. Det ger så glädje att gå där man ser att så många djur varit innan.
Jag måste lära mig mer om hur olika spår ser ut för det är inte helt lätt att skilja dem åt! Räv, ekorre, sork/ mus,hare, rådjur och älg. De fixar jag. Men sen blir det svårt.
Jag såg ett spår jag inte kände igen. Det liknar mårdhund men jag hoppas verkligen att jag har fel! Vill inte ha någon sån här!!
Här är lite av spåren som jag inte riktigt kände igen. Man kunde se klospår i avtrycket så någon katt var det inte. Spåren var ofta tätt ihop två och två. Jag googlade lite då jag kom hem och det lutar åt mårdhund men jag håller tummarna att det var någon annan som trampat där.
Min fot brukar jag ha med så man får lite mera koll på spårstorleken. :-)
Naturen var nästan tyst. Det enda man emellanåt hörde mellan tystnaden var två kraxade korpar som flög med sina stora flaxande vingar över den stora myren.
Här och var kvittrade också fåglar. Jag vet inte vilken sort det var. Måste träna mer på det också!
En hackspett följde mig också på vägen. Den satt högt upp i trädtopparna och flyttade sig allteftersom jag gick på vägen.
Solen sken hela tiden och det var så vackert och alldelens alldelens underbart! :)
Visserligen skymde molnen solen lite ibland. Men aldrig helt.
Skuggorna från den lågt stående solen blev långa. Så när jag vände ryggen mot solen såg jag mig själv som en enormt lång och smal person!
Kolla vilka långa ben jag har!! Och mitt huvud avbildas långt där inne bland träden! Spåren i snön är från rådjur.
Men så plötsligt kom en dimma över myren. Jag kan inte minnas att jag tidigare sett sån dimma en vinterdag!
Det var svårt att få en bra bild på det med mobilkameran men det var ett magiskt ögonblick!
På bilden ser det bara ut som om kameran haft fel inställning men det var inte helt lätt att fotografera.
Dimma en solig vinterdag
Solen i bakgrunden med dimman i olika fält. Jag stod liksom mitt i dimman. Hela världen blev suddig i olika skikt! Men dimman varade inte så länge och snart var det lika klart igen.
Visserligen stod solen lågt men den lyste så härligt. Tänk vad lite solsken kan göra för välmåendet!
Jag fortsatte efter vägen och gick sen in där jag ofta var när jag hade hund. Det ställe som jag vet att min sambo ofta var till då han var barn. Han och en kompis brukade hämta hem kor som stod där och åt av gräset. De gick sen efter vägen med korna, hem till deras ladugård.
Nu finns det inte en enda ko i hela byn och de flesta åkrar är igenväxta med sly. De gamla som en gång hade jordbruk har flyttat eller dött och det flyttar in unga människor här. Det finns ingen riktig bonde här längre. Många har hästar och en gård har höns. Sen har de flesta hund och/eller katt, men det är allt. Själva byn har tio hus så det är en rätt så liten by.
Men en och annan lada står ännu kvar och de är så fina tycker jag! Den här står där jag gick in.
Ibland hittar man lite oväntade saker i naturen. Som den här stolen som stod där det var riktigt risigt. Men det är klart, nog kan man ju slå sig ner och vila en stund ändå om man vill!
Kanske kommer den från något älgpass och har blivit undanställd. Kanske från det här vänstra älgtornet som finns i närheten. Det börjar bli rätt så rangligt så man sitter nog inte så avslappnat på en stol där.
Det till höger på bilden finns en bit därifrån. Oj vad sugen jag blev att klättra upp där! Inte för att jaga. Men tänk att sitta där i tystnaden och kanske få se alla djuren som rör sig där över ett dygn!
Spår i snön
Det här är en annan liten skogsväg som jag ibland brukar vika in på. De stora spåren som syns där på bilden är från en häst.
Efter vägen som jag gick på fanns spår efter den hästen. Spår efter hästskor som vinterdubbats.
Däremot fanns inte många andra människospår. En bit bort kunde man se att en människa kommit med spark och utmed fanns hundspår men den vände tillbaka efter vägen bort från det hållet som jag gick.
Resten av spåren var alltså från skogens djur.
Tänk vad tufft de haft det i kylan!
Men det är i allafall en lätt snö som är lätt att skrapa bort.
Så på vår gård har rådjuren mumsat i sig en massa av gräset som växer ner mot sjön! Det såg jag strax innan jag gick min promenad.
Och det är inte bara spår efter att de gått i snön och att de skrapat bort snö. All snö och allt gräs de ätit får vi tillbaka i annan form och färg men det blir väl bara gödsel till gräset! ;)
Det blev en rätt så lång stund som jag var ute. Jag ville knappt gå in! Men trots solens strålar så började kylan krypa under kläderna och det var bara att acceptera att det var dax att gå in!
Eftersom det är en väg med mycket skog på varje sida så är det inte mycket sol på själv vägen så här under vintern då solen står lågt. Det är bara sträckan där den stora myren är som det blir soligt.
Nu tycker jag vi kan få behålla det inte lika kalla vädret! Det är så mycket trivsammare att vara ute då!
Jag hoppas att ni också fått fina dagar under helgen! Nästa helg har vi de två sista dagarna i januari! Snart är värsta vintern avklarad!
Ta hand om er! Ta vara på de små fina stunderna! För ofta finns de där, även om det ibland är så mycket annat elände som tar upp mera av ens tankar!
Ha en bra sista januarivecka!
Kram ♥
// Maria
