Jäkta inte.....
DATUM: 2016-06-19
Kategorier ►:
Allmänt
Jag som trodde jag skulle ha en stund till bloggande redan under fredagsvällen. Men jag höll på med bakningen längre än vad jag först tänkte.
Så jag gjorde ett nytt försök i gårkväll men somnade hela tiden då jag skulle skriva så surfplattan levde ett farligt liv i mina händer som gång på gång tappade greppet om den. Det var bara att sluta bort nåt skrivande eller läsande!
Idag ligger molen rätt över himlen men än så länge regnar det inte iallafall!
Igår däremot regnade det nästan lika mycket som under fredagen. Nåja, det blev rejält vattnat och jag har förstått av väderleken att vi ändå inte tillhör de som fått mest regn.
Jag var ute ett tag igår när det var uppehåll och kunde konstatera att det växt en hel del på de här blöta dagarna! Kommer nu värmen sen så lär det bli rena explosionen!
Det var så skön frisk luft och världen kändes nytvättad. Men tyvärr var det en hel del myggor som också tyckte om att vara ute. Får väl trösta mig med att fåglarna hittar ordentligt med mat trots regnet åtminstone!
En annan liten flygande insekt var nära döden i tisdags men den klarade sig nog rätt bra tillslut!
Innan sonen skulle komma i tisdags gick jag in i gäststugan och torkade golv och övriga ytor.
I fönstret hittade jag två döda humlor men också en som klamrade sig fast i gardinen. Den var så svag och orkade inte flyga men höll sig ändå envist fast i gardintyget. Om den bara kunde förstå att den träffat på en som verkligen gillar humlor!
Jag lyckades ändå få den att släppa sitt grepp och bar ut den till en blomma.
Men där såg jag direkt att den inte skulle orka samla lite ny energi från nån blomma så jag gjorde så som jag gjorde så många gånger som barn, jag hämtade något sött på ett papper från köket!
Det blev hjortronsylt, det vet jag sedan tidigare att det brukar vara populärt. Direkt som jag satte humlan vid sylten så började den glupskt suga i sig av det söta.
Det tog inte lång stund så hade den fått tillbaka krafterna och kunde till min stora glädje flyga iväg!
Ännu en humla räddad av humlerädddaren Maria. :-)
Ni anar inte så många humlor jag räddade på det här sättet som barn!
Ofta brukade jag avlusa dem också. När jag såg en försvagad humla full med ohyra tog jag tallbarr och petade bort alla kryp på dem och satte dem sen vid nåt sött. Då brukade de få nya krafter och kunde åter flyga iväg!
Aldrig någonsin har jag blivit stungen av en humla i såna situationer.
Däremot har jag fått känna på smärtan när jag sprungit barfota i ett gräs fullt med klöver. Råkar man trampa på en humla så gör den verkligen allt för att försvara sig! Oj vad ont det gör!!! Men den försvarar sig ju bara!
Jag berättade tidigare att sonen gått runt med min kamera när han var här och det var en glad överraskning att se så många fina bilder från vår gård i kameran! Här kommer några av dem :-)
En liten fjäril på en maskros. En prydlig pärlemorfjäril.
En likadan men den här har skadat vingen lite.
Trollsländor har vi massor av nu och lite då och då landar de på mig. Då får man chans att studera de lite extra! Det satte sig en på sonen ett långt tag också.
Jag tycker de är fascinerande! De blå tycker jag är extra vackra! Flickslänor heter de där mindre. Men jag vet att många är lite rädda för trollsländor!
Att de lever en endaste dag är däremot ett missförstånd. Det gäller dagsländor som inte ens är släkt med trollsländor och de ser helt annorlunda ut!
Paradisträdet blommar så vackert nu! Alla kvistar är översållade med blommor!
Närbild på blommorna.
Då, var det så fruktansvärt torrt så stenpartiet fick vattnas. Nu har minsann alla växter i och med allt regn fått vatten så det räcker!
Samma dag planterade jag sommarblommor. Som de här, brudslöja och lavendel.
De satte jag i den här grytan som jag målat en tankvärd text på. Den står utmed vår altan som en liten påminnelse om att man behöver stanna upp lite ibland! Att man måste hinna njuta av sommaren också!
Vad spelar det för roll om allt inte hinns med!
Det låter så enkelt och självklart när man säger det, men jag har lite svårt för det där med att unna mig egen tid. Men egentligen är det ju så att om jag tar ut mig mer än jag orkar så påverkar det alla andra negativt också!
Jag tror det där är en ganska vanlig känsla. Speciellt i vår generation! Det känns som att de yngre överlag är lite bättre på det där med att tänka på sig själva! Fast, det är förstås olika där också!
Men det är också en vanlig känsla hos de med kronisk värk. Då så många dagar går bort till ingenting-gjort-alls-dagar och en känsla av att man på de bättre dagarna ändå jobbar på så mycket långsammare än om man vore frisk.
Då kommer lätt prestationskravet och knackar en på axel och påminner en om att man borde hinna så mycket mera!
Det är en svår lektion i livet det där med att få fram känslan av att duga!
Jag har kommit bra en bit i livets skola och sakta börjar jag ändå lära mig det allt bättre! Men riktigt fullärd blir jag nog aldrig!
I dag blir det iallafall en vilodag och säkert en trevlig sån eftersom födelsedagskalas står på schemat!
Sambons dotters sambo och hans två barn fyller alla år i juni så de slår ihop alla tre födelsedagar!
Idag ska vi alltså fira en 26-åring, en 5-åring och en 3-åring!
Jag hoppas ni får en toppenfin söndag oavsett väder!
Sköt om er!
Kram
