Lugnet efter stormen
DATUM: 2016-06-09
Kategorier ►:
Allmänt
Ordningen är återställd. Vi har återigen el och livet blev genast så mycket enklare!
Den här gången blev det inte så lång tid, den försvann igår vid 14:00 och var borta hela natten men på morgonen hade vi fått tillbaka den.
Som tur är har vi kommunalt vatten så inga problem med någon pump som inte fungerade. Så vatten hade vi i kranarna.
Men laga mat och så blev förstås svårt.
Lite trist blir det också då man varken har tv eller internet. Tänk vad man har vant sig med det!
Telefonen, eller rättare sagt mobilen, som är den enda telefonen vi har fungerade inte så bra heller. Min syster ringde men det gick inte att höra vad hon sa och hon förstod inte mycket av vad jag sa så det var bara att lägga på!
Idag tog jag en vända på gården för att inspektera hur allt klarat sig.
Otroligt nog hade det gått bra!
Den här satt kvar på väggen. Visserligen hade jag satt fast burken på blomställningeng med najtråd, men att den inte blåst ner från kroken!
Igår, när min sambo var ute hörde jag en smäll och sprang till fönstret. Det var ett träd som gick av på mitten. Men det föll inte ner på något som skadades.
Träden vajjade oroväckande mycket där bakom vår gäststuga men som tur var gick det bra!
Blomstersängen som jag gjort av mitt rostiga skogsfynd klarade sig bra men jag hade satt fast den rejält. Tänkte att den skulle klara även nästa sommar!
Däremot fick vi en frostnatt för ett tag sedan och en del av växterna frös. Men, vad göra? Jag håller tummarna att lite av blommorna klarar sig!
För någon dag sedan fotograferade jag våra tulpaner som äntligen blommar. De här blåste sönder i stormen.

Men många tulpaner står fortfarande kvar. Tex. de här vita som jag tycker så mycket om!
Och de här polkafärgade!
Dagen innan det började blåsa upp så plockade jag undan en massa kvistar som jag lämnat kvar på gården. Vilken tur att det blev gjort för annars hade vi haft dem spridda över hela gården!
En hel del buskar och även vår syren har farit illa i vinter. Så det blev en hel del friserande med sekatören.
I höstas blev det helt plötsligt väldigt varmt och syrenen började få knoppar. Jag blev orolig över hur de skulle klara sig när det snart skulle bli vinter och nu kan jag konstatera att det inte var bra för bitvis har den blivit frostskadad.
En del av syrenen hade dessutom helt tappat bladen så den var bara att såga ner.
Men jag tyckte om formen på den och tänkte att den blir perfekt till fåglarna när vintern kommer. Ett ställe att sitta på när de tar mat från fågelborden.
Som tur är hade vi redan ett färdigt hål att sätta ner det kala trädet i så det gick ganska lätt.
Och faktiskt, det står kvar efter stormen!
Jag har idag lagt ut lite mat till fåglarna. Jag tänkte att de kan nog behöva lite extra efter stormen och de satte sig gärna på sin nya sittplats!
Nu väntar vi bara på att det ska bli lite varmare också för fy vad kallt det är! Inte för att jag är någon riktig soldyrkare men varmare än det här får det bli!
Kallt borde det varit för min pappa också i kväll! Han försvann nämligen under 4 timmar efter att han och mamma besökt deras svägerska som bor i centrala Umeå.
Men som tur var hittade polisen honom tillslut inte långt därifrån. Var han varit under de fyra timmarna vet vi inte för både svägerskan och mamma letade också en lång stund innan polisen påbörjade sökandet.
Det är inte lätt då dementa personer försvinner! Man har ju ingen möjlighet att tänka ut vart de mest logiskt kunnat tagit vägen! Men tur att de hittade honom innan det blev natt!
Just nu i juni har mamma pappa hemma. Hon vill testa om det inte ska gå att han flyttar hem igen.
Så hon inväntar en träff med ett privat företag med hemtjänst, de ska berätta lite mera om vilken typ av hjälp hon kan få om han bor hemma.
Så vi får se om han blir kvar på sitt särskilda boende eller om det blir en flytt hem.
Vi känner att mamma måste få bestämma hur hon helst vill ha det för vi har förstått att hon inte tycker det känns bra med boendet.
Men för att det ska fungera så behövs en massa hjälp. Ingen klarar själv att ta hand om en med långt gången alzheimers hur gärna man än vill! Är man då dessutom själv 84 år och inte helt pigg så är det ännu tuffare!
Men vi får se hur det bäst kan lösas!
Nu är klockan mycket igen och det är snart dags att krypa under täcket!
Jag hoppas ni har det bra oavsett väder och annat!
Kram
