Är det som är naturligt samma sak som nyttigt?
Den sista tiden har jag som jämt letar nya spännande recept sprungit på så många förslag på nyttiga sötsaker.
Sen när jag läser vad det innehåller så är det ofta stevia som gör att det söta smakar sött och gott.
Stevia verkar av många uppfattas som rena hälsobomben eftersom det är naturligt och kommer från gröna blad.
Men hallå! Vad får er att tro att en sak är nyttig bara för att den kommer från växtriket?
I så fall borde ju flugsvamp också vara nyttigt! Den är ju helt naturlig.
Och förresten så kommer strösocker från sockerbetan och den är ju också en växt!
Hur många vet egentligen vad de stoppar i sig då de äter sånt som är sötat med stevia?
Är det som säljs som sötningsmedlet stevia verkligen så naturligt eller har vi än en gång blivit lurade av de som vill få oss att börja köpa det.
Nu när vi matas med skrämselpropaganda om socker så måste de ju hitta på något nytt.
Gärna något som vi dessutom tror är nyttigt så de får sälja extra mycket.
Men naturligt betyder inte att det automatiskt är nyttigt.
Men jag är ju så otroligt nyfiken av mig när det gäller sånt som påstås vara nyttigt så jag har försökt lära mig lite mera om vad det är.
Det var en intressant läsning och som med så mycket annat läste jag sidor som skrev om farorna och de som lovordade detta för oss i Sverige nya vita guld.
Sötningsmedlet marknadsförs som Stevia men det strösockerliknande sötningsmedlet vi köper är inte stevia utan steviolglykosider.
På en sida som var positiv till det läste jag:
"För att extrahera steviolglykosider ur stevian blötlägges bladen från växten i dricksvatten. Vid extraktionen frigörs då de naturliga och mycket söta ämnena i de så kallade steviolglykosiderna. Inga tillsatser av några kemiska ämnen, bara en naturlig process med bladens söta ämnen."
Ja det lät ju fantastiskt bra!
Men det här verkar inte riktigt vara hela sanningen.
Det som säljs som Stevia (steviolglykosider) har gått igenom så många kemiska processer att de knappast kan kallas naturliga längre, säger Evelyn Jansson Elfberg på Livsmedelsverkets regelutvecklingsavdelning.
Så här går tillverkningen till:
Stevialöven blandas med 50-60 graders hett vatten i 20-30 minuter. Detta upprepas två till tre gånger innan de torkas
För att extrahera steviolglykoside blandas de torkade löven med butanol eller isubutanol eller i sämre fall med bensen, kloroform eller hexan för att dra ut de söta ämnena ur bladen.
Sen filtrering för att få en fastare massa.
Efter det gör man en förändring av konsistensen med hjälp av alkohol, metanol, i en hartsprocess.
Under kylning formas steviolglukosid-kristaller. Dessa separeras från vatten genom tvätt med alkohol i form av metanol.
Rening och separation av vatten och joner.
Ytterliggare filtrering och rening med alkoholer.
Sterilisering genom upphettning till 120 grader under en minut.
Spraytorkning.
Tillverkningsmetoderna kan skifta något mellan olika länder och tillverkare. Men gemensamt för alla tillverkare är att utvinningen sker genom kemisk raffinering och att det finns gränsvärden för hur mycket giftiga restprodukter den färdiga produkten får innehålla. Maxinnehåll för till exempel arsenik och bly är satt till 1 mg per kilo kroppsvikt.
Det går inte att få de gröna steviabladen till ett vitt sockerliknande pulver genom att bara tillsätta vatten.
Är det farligt då?
Nja...det har använts av Japaner sedan 70-talet och USA har också haft det ett tag.
Men samtidigt ska man komma ihåg att Paraguays ursprungsbefolkning använde stevia som preventivmedel.
Men det var iofs Steviablad och inte det som vi idag kallar Stevia.
Stevia i sitt ursprung är ett grönt blad som smakar väldigt sött men som också har en kraftig bismak.
Man har dock gjort en studie som visade att stevia påverkade fertiliteten hos honråttor. Även en europeisk studie 2006 visade att hanråttor fick sämre spermiekvalitet vid intag av stevia. Men 2008 kom en ny studie som visade att stevia inte påverkar fertiliteten.
Man har också gjort studier kring förändringar i DNA. Det finns studier som visat att det kan förekomma och andra studier som visar att det inte alls finns sådana risker. Innan EFSA, europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, godkände steviolglykosider som tillsats gjorde de en grundlig utvärdering av flera hundra studier.
För att användningen av steviaprodukter ska vara säker har EFSA satt en rekommenderad dagsdos för steviolglykosider till 4 mg per kilo kroppsvikt och dag. Det motsvarar för ett barn cirka en liter steviasötad läsk och för en vuxen tre liter.
Man tror att ett intag på 15-20 gram steviolglykosider per kilo kroppsvikt är dödande. Eftersom steviasocker är så sött är det inte rimligt att man ska kunna komma upp i dessa mängder.
Själv får jag enorma magsmärtor av stevia och jag har hört att väldigt många får det så för mig spelar det ingen roll om hela världen försöker övertyga mig om dess nyttighet. För mig är det bara irriterande att behöva hålla koll på innehållet i sånt man köper så jag kommer ju aldrig att bli nån som väljer det.
Men jag tycker ändå att det där med sötningsmedel är fel väg att gå. Bättre att äta socker men inte så ofta. Minska på sånt som innehåller dolt socker och njuta.
Ju mer sött vi äter desto mer vill vi fortsätta äta sött så bättre då att vänja sig med mindre socker. Det känns naturligare!
Men det är jag det och jag är ingen expert på någonting alls så jag ser inte ner på den som hellre väljer lightprodukter.
Nu är det helg igen och jag kommer helt klart att stoppa i mig lite sötsaker. För mig blir livet allt för tråkigt om det bara ska finnas förbud och jag rör hellre på mig lite extra och njuter av det där lite syndigt söta! :)
Vill du och orkar du läsa mera om steviolglykosider så hittar du mer att läsa här: Sund.nu
