Släkten gömmer ibland många hemligheter!
DATUM: 2017-03-01
Kategorier ►:
Allmänt
Jag har verkligen haft släktträff den sista tiden!
Inte IRL men genom att hitta en massa fakta om släkten genom släktforskning.
Men det blir rätt så mycket tid vid datorn och även om jag tar en massa pausar så har jag inte haft så mycket ork till annan tid vid datorn..
Anledningen till att jag blev intresserad av släktforskning var egentligen längtan efter att hitta sambons okände pappa och det har vi som jag tidigare berättat, gjort.
Tyvärr dog han rätt så ung, redan i början på 60-talet. Helt ovetandes om att han hade en son någonstans.
Vi verkar inte få tag på något foto för han blev tidigt placerad i fosterhem och har inte umgåtts med några släktingar så det finns ingen släkt som sparat något foto.
Inget foto från det militära eller skolan fanns det heller..
Men foto på farfadern ska vi nog kunna få tag på för farfadern hade en massa barn. Därför finns det också flera barnbarn som jag ska kontakta snart.
Farmodern som fick ny familj har vi redan hittat foto på sedan tidigare. Kul det också! :-)
Jag kunde inte låta bli att söka lite om min egen släkt också och oj (!!!) vad jag har hittat mycket!
Hemligheter som man inte velat berätta för efterlevande men som noga bokfördes i husförhörsböckerna.
Nu gäller det bara att sammanställa allt medan jag fortfarande har lite koll.
Fy vad tufft många hade det!
Det känns som det skulle bli en roman med minst lika många händelser som utvandrarna.
När man säger att det var bättre förr så beror det nog många gånger på att allt elände ofta har dolts för släkten.
Fattighjon..det är ett ord jag läst så ofta.
Fosterbarn och oäkta son/ dotter finns det också på mest varenda sida i husförhörsböckerna.
Fosterbarn blev barnen när föräldrarna inte kunde ta hand om barnen ofta av ekonomiska skäl.
Och ganska snart står de inte som fosterbarn utan istället piga/ dräng. De blev helt enkelt en arbetskraft.
Läs- och skrivkunnighet, kunskap i kristendom bokfördes noga och under särskilda anteckningar skrevs det in annat som var värt att veta.
Det känns som jag lärt känna så många. Jag har liksom sett en film framför mig. Det är det som är bra med att allt bokfördes. Men samtidigt känns det så hemskt hur kyrkan höll sån stenkoll!
Men nog om den gamla släkten nu!
Ett kärt gammal sak hos oss är min gamla vattenkanna.
Jag kan riktigt känna handtagets mönstrade handtag i min barndoms hand. Den fanns på min farfars stuga och användes flitigt då jag var där.
Jag är så glad att den finns kvar! Vi har ju verkligen vuxit upp i en tid då det har slängts så mycket. Helt annorlunda mot dagens tänk och det känns i allafall bra!
Här är jag med min kanna. Jag ser lite grinig ut på den här bilden men det är solen som bländar.
Här är en till bild från min barndom där jag har kannan. Verkar också vara en solig vårdag med tanke på de som ligger och slappar där i bakgrunden.
Jag kan riktigt minnas den där tiden fast det är rätt så länge sedan! :-)
Och på tal om vår..I dag har snön vräkt ner hos oss men det håller sig kring noll så det känns ändå vårigt. Tyvärr blir det nu väldigt dåliga vägar med mycket olyckor och det gillas inte!
Men bara att gilla läget.
En annan sak att bara gilla fast det känns svårt är att min hudförändring (aktinisk keratos) i ansiktet är kvar trots en månads cellgift. Så....det blir ännu en period med cellgift...Blä säger jag för jag vet hur dåligt jag mådde sist men bra ändå att det finns hjälp att få!
Jag hittade ett bra citat som stämmer bra in på det. Och på faktiskt hela livet! Allt blir ju så mycket lättare om man försöker att acceptera att det är som det är...
Nu är klockan allt för mycket för att läsa hos er andra och att svara på kommentarer men det är inte mycket att göra åt. Det kommer en dag i morgon också skulle jag tro!
Då ska jag nog kunna ta lite paus från släkten och återvända till mera nutid!
Ta hand om er alla fina så hörs vi snart igen!
Kram ♥
/ Maria