Naturen inpå knuten har sina sidor
DATUM: 2018-04-14
Kategorier ►:
Allmänt,
Djuren o naturen,
Hemma hos oss
Nyligen skrev jag om att ekorren gnagde hål i vår förrådsbyggnad.
Att bo med naturen inpå knuten har sina sidor.
Vi får alltid ta i beräkning att djuren tycker att vår tomt och sånt vi bygger eller planterar är sånt som de alla får ta del av!
Nu är det koltrasten som ställer till med bekymmer!
Eller egentligen är det den sena våren som ställer till det för koltrastarna som i sin tur ger oss bekymmer.
I höstas grävde vi ner massor med vårlökar närmast husväggen.
Dit brukar varken rådjur, harar eller råttor komma så det kändes riskfritt att sätta dem där.
Det är en södervägg där snön tinar rätt snabbt och nu har krokusar just börjat blomma.
(hussockeln ska få ny färg i sommar, det syns verkligen att det behövs när man fotograferar den!!)
Det är också en massa tulpaner på gång här.
Som ni ser är det fortfarande mycket snö kvar men precis vid husväggen har det tinat såpass att vårblommorna vågar sig upp.
Men all snö innebär problem för koltrastarna som gärna vill mumsa på insekter.
Såna finns det däremot i den uppvärmda marken närmast huset så i går upptäckte vi att de börjat gräva för fullt där.
Det hade ju inte gjort något om det inte vore för alla vårblommor som vi gärna vill få.
De gräver inte lite så det blir verkligen uppgrävt!
Jag försökte då att täcka hela husväggen med granris.
Men de flyttade bara på kvistarna och fortsatte gräva. Varje gång vi öppnade ytterdörren satt det två stycken där, men så fort dörren öppnades flög de iväg.
Jag tyckte synd om de stackars koltrastarna som så gärna ville få mat men samtidigt har vi absolut den gården som är mest skugga på i hela byn.
Det kan inte vara svårt att hitta en minst lika bra solvägg utan tulpaner hos någon av våra grannar. Vid vårt förrådshus, där ekorren gragt hål i huset, där brukar det också tina fram mark betydligt tidigare än vad det gör på vår gård.
Därför la jag ut min sovande betongkatt. Jag tänkte att de kanske aktade sig för den. Men nejdå, den brydde de sig inte om.
Men vår fågelskrämma berguven då! Den borde de väl akta sig för!
Förväntansfull gick jag in och tänkte att nu ska nog tulpanerna få vara ifred!
Men bara en liten stund senare öppnar jag ytterdörren och precis nedanför berguven satt två koltrastar som flög iväg då dörren öppnades.
Åter hade vi nya stora gropar närmast väggen och jorden hade blivit sprättad upp på snön.
Suck!!!
Ok. Det fick bli en ny metod.
Om de blev skrämda av att dörren blev öppnad så fick det väl bli det då. Så med jämna mellanrum öppnades och stängdes dörren och tillslut såg jag inte till dem
Jag kände mig samtidigt så hemsk ! De vill ju bara hitta mat!
Men trösten är att de helt säkert hittar ett minst lika bra ställe någon annanstans .
Idag har vi inte sett till dem så jag hoppas de hittat ett bättre matställe och att de fortsättningsvis håller sig borta från vår plantering!
Sen får de gärna komma och leta insekter från gräsmattan som de brukar göra. Och sitta och spela sin vackra melodi om nätterna! :-)
