Det är lite mycket nu!
DATUM: 2018-01-03
Kategorier ►:
Allmänt
Jag som inte ens tycker om att skriva om mina krämpor ska nu klaga ännu mera!
Jag var som jag tidigare skrev, till läkaren den 29/12.
Jag hade sån hosta och hade svårt att andas. Det var en akuttid och jag träffade en ung läkare som övertalade mig att många har en envis hosta nu, det är bara att vänta ut.
Att jag skulle ha lunginflammation trodde han inte på eftersom jag var vaccinerad mot pneumokocker.
Jag fick nya astmamediciner och information om att dricka mycket. (vilket jag hela tiden gjort sedan jag blev sjuk)
Jag frågade om hostan smittade. Då flinade han lite och sa att nejdå, du smittade bara när du var sjuk i influensan. Det var inga problem att jobba som vanligt.
Nu behöver jag inget sjukintyg eftersom jag inte jobbar men jag ville ju veta om jag kunde smitta andra.
Nåja, jag fick veta att det var min astma som spökade och att det skulle nog ge sig snart.
Jag protesterade inte mycket eftersom jag var så hes och minsta lilla pip från mig triggade igång en ny hostattack! Bäst att bara vara tyst.
Nästa dag kom sambons dotter och hennes son. Jag var heeelt slut men fick bra hjälp från gubben inför middagen.
På kvällen och natten kämpade jag mig igenom min envisa hosta som inte ville ge sig.
Igårkväll kände jag att det ändå måste vara nåt fel! Det här kan inte vara bara astma-hosta. Jag såg också att jag var feberfri så länge jag vilade men minsta lilla jag var uppe så steg febern till 38.
Problemet var bara att det inte var helt lätt att vila annat än sittande helt upprätt i 90 graders vinkel . Annars hostade jag så det kändes som om lungorna skulle vändas ut -och-in.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick idag träffa en annan akutläkare som genast han såg mig fick en bekymrad min. Han tyckte jag såg så blek och trött ut.
Ja gissa!? Jag är fullständigt slutkörd tänkte jag.
Nåja, han lyssnade på lungorna och sa direkt att jag hade lunginflammation men ville skicka mig på röntgen.
Röntgen visade precis det han trodde. En ordentlig lunginflammation och jag fick med mig penicillin med ett bredare spektrum.
Jag har haft lunginflammation tre gånger tidigare i mitt liv och tyckte det kändes så redan den 29/12. Jag kände också så väl igen ljudet från lungorna men den förra läkaren sa att det var astma. (vilket jag inte alls tyckte men litade på honom)
Nåja.... Jag fortsätter alltså vara skröplig men förhoppningsvis ska penicillinet hjälpa så jag återfår krafterna.
Operationen av handen är avbokad tills vidare. Förhoppningsvis får jag en ny tid i februari istället.
Nej nu låter det som jag bara klagar på allt elände men tanken är inte ta att på mig någon offerkofta. Bara berätta att det kanske tar ett tag till innan krafterna återvänder.
Haha! Offerkofta, det är ett så bra och samtidigt roligt namn. Med anledning av just det ordet såg tidigare ett halsband som fanns att köpa och som hade en text om det. Jag hittade det på smolk.se. Inget halsband jag tänkte köpa, jag gillade bara texten! :-D
Det finns faktiskt några fördelar med att vara sjuk. Jag har gått ner alla kilon jag planerade banta bort efter julen. Utan en enda bantardag! Jag har helt enkelt inte haft nån aptit plus att varje dag i sig har varit så enormt ansträngande de sista månaderna.
Och mina magmuskler som jag skulle träna för att stärka ryggen, oj vad magmusklerna fått jobba av all hosta!! Det var länge sedan de var så starka!!
Hmmmm...bra i och för sig men......nåja....det ska nog bli bra det här!
Bara acceptera det som händer. Det sägs att det är först när vi accepterar nuet som vi med glädje kan kan gå vidare mot något bättre i vårt liv.
Granen där i början av inlägget. Det är årets julgran.
En dag i december då jag började känna mig bättre i ryggen tog jag mig ut på gården en stund. Vilken lycka att få andas lite uteluft!
Jag såg en söt liten gran på gården. En som ändå på sikt skulle bort, så jag klippte av den och tänkte att den kunde få bli fin som en minigran.
Vilken tur att jag gick ut just den dagen för sen blev jag sjuk i influensan. Efter det har jag inte haft några krafter alls att vara ute!
Jag har den senaste tiden tänkt mycket på det där med hund...
Vad hade jag gjort om jag hade en??? Jag hade inte orkat ta hand om den på flera månader.
Det är bara jag som vill ha hund så därför har jag lovat att om jag köper en, då tar jag hand om den till 100%.
Vad hade jag gjort en sån här gång?
Det har fått mig att tänka om. En hund / ett husdjur ger så oerhört mycket. Men det innebär ett stort ansvar..
Tja...vi får se hur det blir!
Nu ska jag se juniorhockey på teven. Jag kan ändå inte lägga mig och sova utan att hosta. Kanske somnar jag en stund undertiden. Så pass intresserad är jag. Haha! Men det blir ett tidsfördriv!
