Det sista jag skriver
DATUM: 2017-12-31
Kategorier ►:
Allmänt
Så var det då dax för årets sista inlägg här på bloggen.
Nästa gång jag skriver har vi år 2018. Vad ska det året bjuda på?
Jag vet att många bävar inför ett nytt år. "Vad ska det bli för elände det här året då!?"
Och visst kommer det att bli mycket elände. Helt säkert, men om vi har den inställningen så blir det svårt att lägga märke till allt positivt också!

Det här året slutade med så många jobbiga dagar hemma hos oss så det är lätt att tänka tillbaka på det som ett dåligt år!
Men det har ju också varit många bra saker som hänt.
Januari började lite tufft då jag genomgick en cellgiftsbehandling för Aktinisk keratos. Jag var trött, illamående och huden i ansiktet smärtade enormt.
Jag passade på att visa lite från vårt hem.
Det här är bilder från januari 2017. Jag inser att vi har ett annat bord nu. Nån gång i somras fick vi äntligen rumsbordet vi nu har. Ett kapat gammalt skrivbord. Men det har jag tydligen inte visat på bloggen.
I februari kom den härliga vintersolen fram och jag tog härliga promenader där djuren lämnat sina spår i snön.
Snart är den tiden här igen. Dagarna som blir allt ljusare och solen lyser mot en blå himmel och snön gnistrar så vackert!
I mars påbörjade jag ännu en cellgiftsbehandling mot aktinisk keratos. Det var en tuff tid som gjorde att jag tillbringade mycket tid inomhus. Jag skrev då att jag var så lycklig över en oväntad bukett rosor från sambon och att det var sån lycka att få ha rådjuren så nära inpå oss. Vi hade möjlighet att sitta och titta på dem då de åt från fågelfröna. Men det var egentligen inte enbart positivt då det gick enormt mycket frön! I år kan vi se att de varit här på nätterna men eftersom vi nu har en helt ny fågelmatare så kommer de inte åt fröna. Det blir bara de som ligger tappade på marken.
I april kom påsken på ett kort besök. Tidigare år brukar vi ha samlat ihop släkten då. Inte just för att det är påsk, nej mera för att det är en helg med lite extra lediga dagar så det brukar vara ett bra tillfälle att få ihop en träff för alla.
Men det här året blev det inte så. Jag minns inte varför, men sambons familj var iallafall hit en dag.
Sen kom maj. Bilden längst upp till höger här ovanför är från 1 maj! Fy det var så kallt och våren var sen. Men såsmåningom försvann snön och svanarna kom till sjön. Vi planerade för vår första sommar med växthus och såg framemot en härlig sommmar!
Men juni blev kall och det var svårt att få till den rätta sommarkänslan. Jag skrev ett enda inlägg på bloggen i juni. Där berättade jag att vi nu äntligen firat min sambos jämna födelsedag. Han fyllde faktiskt år i februari men då gick jag jag på behandling för Aktinisk keratos och hade ingen ork.
Det blev en sval dag i början av sommaren då det äntligen blev av. Ett otroligt pusslande för att få ihop en dag som passade alla.
I juni kom alla fåglarna och byggde bon till sina nya familjer och jag följde dem från fönstret i vår gäststuga.
I juni hittade jag också en död tranunge på vår gård och blev både ledsen och frågande.
I juli kom vi oss iväg på en minisemester till fjällen. Det var härligt!
I juli var jag också på begravning efter en gammal släkting.
I augusti kom alla jordgubbar och jag plockade in massor. Vi frös in för att ha under vintern men vi åt också jordgubbar varenda dag! Fortfarande är frysen proppfull med jordgubbar!
I september väntade vi på den där sommaren som aldrig riktigt kom. Vi tänkte att det brukar vara så typiskt, att den äntligen kommer när det borde bli höst.
Men inte då heller kom den. Den fortsatte bara att vara som den hittills varit. Sådär 14-15 grader med lätt sol på en molnig himmel.

I september firade vi sambons barnbarn som fyllde 8 år och några dagar senare var det dax för svärmors 85-årsdag som vi firade hemma hos oss.
I oktober började naturen vissna ordentligt och jag planerade inför en kommande stelopereration av handen. Jag ville få klart så mycket som möjligt innan. Jag var därför tidig med att göra höstdekorationer ute.
Innan hann jag också med ett besök hos min dotter i Dalarna. Hon hade just skaffat kattungar och de var ju bara hur söta som helst!
Livet kändes ganska bra och det kändes ok att sommaren som ändå var så dålig tagit slut. Nu såg jag framemot en höst, sen skulle julen komma och redan i oktober hade jag ritat ut pepparkakshuset. Jag fick veta att min operation nog skulle bli i november och jag såg framemot att få göra bort den.
Men helt plötsligt en dag i slutet på oktober förändrades livet för alltid. Helt plötsligt blev allt så annorlunda. Chocken när vi fick veta att min sambos son valt att ta sitt liv.
Inget blev plötsligt viktigt längre.
Nu följde en tid med uppgifter vi aldrig kunnat drömma om att vi skulle utsättas för. Planeringen för hans sons begravning, tömma lägenheten mm.
I början på november fick jag diskbråck och svimmade av smärtan vilket gjorde att diskbråcket gick sönder ännu mera. Jag upplevde smärtor som var de värsta tänkbara men jag kom mig iväg på begravning iallafall.
December kom och jag började sakta bli lite bättre i ryggen.
Det skulle bli en liten enkel julafton ändå. Men den planeringen höll inte alls då jag fick influensan och än på denna sista dagen i månaden så är jag långt ifrån pigg. Men som ni vet fick vi iallafall en liten minijul om än flera dagar efter julaftonen och det var uppskattat!
Jag har fått min operationstid uppskjuten från november till december och tillslut fick jag ett datum. Den 9:e januari skulle det äntligen bli av.
Nu förstår jag att operationen inte blir av då heller. Jag måste ringa och skjuta på tiden för med all denna hosta så är en sövning inte särskilt lyckat. Men det blir nog bra det också! Det blir ju av, bara lite senare!
Nu håller jag tummarna att jag snart ska få nya krafter och att vi sen har många bra dagar framför oss.
Men det gäller att inte ta livet så självklart. Vi vet inget om morgondagen och vi är på många sätt också själva ansvariga för att livet blir som vi vill ha det. Allt går förstås inte att påverka men vi kan göra det vi kan

Ha nu ett gott slut på det lilla som är kvar av 2017 och ett Gott nytt år!
Vi hörs nästa år!
Kramar från Maria
