ett tomt blad

Precis så sa en gång den danske författaren H.C Andersen. En författare som jag har ett helt gammal bokverk av barnböcker av i bokhyllan. Det är en samling med 6 rätt stora böcker och i böckerna finns det flera olika sagor som han skrivit. en klassiker är "Den fula ankungen".
När jag var liten brukade jag försiktigt bläddra i de fina böckerna. De stod inte inne hos oss i barnrummen eftersom det var lite finare böcker, så stod de i bokhyllan i vardagsrummet. Till varje saga fanns ett fåtal ritade bilder. Men på vissa sidor fanns det en vacker färgbild över hela sidan. Bilderna liknade mera en tavla än en barnboks illustration. De var ritade av Evalisa Agathon. Hon har gjort en massa bokmärken och även klippdockor.

En riktig favorit bland alla sagor när jag var liten var Flickan med svavelstickorna. Den läste jag gång på gång. Trots att den var så sorglig att jag smått satt och grät när sagan var slut. Minns att jag hade den som favorit redan i 7-årsåldern.

Sagan handlar om en fattig flicka som på nyårsafton beger sig barfota ut i snön för att sälja svavelstickor (tändstickor). Men inte en enda ville köpa av henne eller ens ge den lilla flickan en slant. Hon såg hur nyårsfirande pågick i husen medan hon gick ute och frös. Hon vågade inte gå hem eftersom då skulle hon få stryk då hon inte sålt en enda svavelsticka, så hon kröp upp i ett hörn mellan två hus. För att värma sig tände hon svavelstickor och såg vackra syner i elden, syner av mat och värme och familjeliv, men de försvann lika fort när elden slocknade. Hon såg sin döda mormor och bad henne att ta henne med sig, hon tände fyr på alla svavelstickorna i sin iver att mormor inte skulle försvinna. Då tog mormor flickans hand och de flög mot himlen.

På morgonen hittades den lilla flickan död och ihjälfrusen, med röda kinder och ett leende på läpparna, alla tyckte det var tragiskt men ingen förstod vilken glädje hon haft precis innan hon dog.

 

 

Men, det var egentligen just rubriken som det här inlägget skulle handla om! Att det finns så mycket fint men som vi inte ser hur fint det är för att vi är så vana vid att se det!

I dag gick jag förbi ett helt gäng med flugsvampar. Så farliga och så giftiga. Men samtidigt så vackra! Så pass vackra att vi t.om. har dem i små miniatyrer till jul i adventsljusstakarna!

Min sambo och jag pratade om hur vackra de är med sin klart röda färg och hur vackra de skulle vara i ett stenparti på hösten när de andra blommorna blommat klart. Men samtidigt är de ju så fel i en trädgårdsrabatt!

Nu tror jag ju inte att flugsvampar skulle ta sig så bra i ett stenparti och vi har inga planer på att försöka med det heller. Men det skulle vara vackert!

 

En av svamparna jag såg i dag.