ett tomt blad

Julafton.  Denna speciella dag på året. Den dag då vi planerat, tänkt ut och köpt presenter.  Omsorgsfullt slagit in paket.

Mat och bak som vi tänkt ut och förberett.  Allt för en dag med gemenskap med de vill umgås med. För alla innebär det inte den egna familjen.  Kanske för att ingen finns kvar eller för de inte av olika skäl vill umgås.

Många har då ändå någon, om så bara en enda vän att dela julen med och för de som inte har det står många kyrkor öppna för att dela julen med de som känner sig ensamma. 

Andra väljer helt självmant att vara själva till julen. Kanske för att de inte bryr sig om det är jul eller vardag.

Eller så ordnar de lite jul hemma och tycker det är helt ok med ensamheten. 

 

I år blev en väldigt annorlunda jul!

Först hände den tragiska händelsen i slutet på oktober då vi misste min sambos son. Känslan var först att skippa julen. Men så bestämde vi att jul får det bli ändå och jag började planera för julmat,  julbak och julgodis.

I år skulle jag vara väl förberedd.

Ni som hängt med här vet att jag sen drabbas av ett ordentligt diskbråck vilket helt slog ut alla planer på att vara ute i god tid. Helt plötsligt behövde jag hjälp dygnet runt!

Men jag återhämtade mig och lagomt till 1:a advent kunde vi äntligen vara barnvakt till min sambos barnbarn. 

Stackaren hade en faslig hosta hela helgen men vi kunde iallafall pyssla lite och spela lite spel tillsammans. 

 

Jag hade sen så många planer. Jag skulle baka. Laga mat, tvätta. Sånt som vi verkligen låg efter med efter all sjukdom.

Jag också försökt att få lite mera juligt här.

Men det har gått trögt. Det tar på energin då varje steg jag tagit har gjort ont.

 

Jag har hunnit träffa sjukgymnasten som gett mig råd om att dra in på viss träning jag i ivern om att bli bra dragit igång. 

 

Idag känns som helt vanlig dag. Vi firar inte julaftonen idag.

Anledningen är jag också lyckades dra på mig influensan trots att jag vaccinerat mig. Något som händer om immunförsvaret är svagt. Så vi skjuter på firandet. 

Febern har visserligen  lättat, men det är först i dag som den inte ligger på dryga 39.

Den fruktansvärda huvudvärken har också lättat.  Värre är det med hostan. Den är otroligt envis! Garderar mig med allt jag bara kan av min astmamedicin men vi får se om jag behöver nåt mer!

 

Årets jul skulle som sagt bli lugn och fridfull.  Två av mina tre barn planerade att komma hit redan dagen innan julafton för att hjälpa till med förberedelser inför själva julaftonen. Min äldsta dotter som flyttat till Dalarna kommer inte hem den här julen. 

Själva julaftonen skulle vi bara bli fyra,  mina två, jag och sambon.

Juldagen skulle sambons dotter,  hennes son och min sambos mamma komma.  Så då skulle vi bli fem. Nu fick skjuta lite på det bara.

 

Som det ser ut nu så blir det jul. Lite senare bara. Förhoppningsvis kan mina barn komma på juldagen och så firar vi på annandag jul. Sen hoppas jag min sambos familj kan komma efter det. 

 

Det låter så illa när jag skriver om all sjukdom och eländighet kring mig. Jag menar verkligen inte att klaga! 

Visst det har varit en eländig höst och vinter. Den värsta hittills men förhoppningsvis vänder det snart! Vi går ju mot allt ljusare tider nu också! 

 

 

Jag önskar er alla en riktigt riktigt god jul så får vi höras mera när jag fått lite nya krafter!

 

 

Julkramar (som tur är smittfria) från Maria