Jag fortsätter med hur det var då.
DATUM: 2018-05-01
Kategorier ►:
Allmänt,
Hemma hos oss,
Vårt hus på landet
Som jag tidigare berättande här jag gått igenom gamla bilder och kom då att tänka på hur det var då vi tog över huset från svärmor.
När vi flyttade in i det här hade vi så mycket planer.
Men när vi väl bosatt oss här så blev det inte riktigt så.
Det här fotot tog vi innan vi flyttade in. Det är utsikten från balkongen som själv ropar efter lite omvårdnad. Det första man ser är ett stort gammalt brunmålat hus som en gång varit ett jättestort hönshus och bakom hönshuset ligger sjön.
Höns i hela byggnaden fanns här före 1965 då sambon som barn flyttade hit. Men hans familj hade faktiskt några höns också, men också andra djur. Grisar tex.
Vi tyckte det var synd att hönshuset skymde sjön så mycket och dessutom såg vi ingen nytta med hönshuset.
Fult var det också med sin bruna färg.
På den ena gaveln fanns en byggnad som tidigare fungerat som en altan men allt var snett och vindt och därinne var det målat med alla möjliga färger. Dörren som egentligen var en inomhusdörr var vind och flagnad. I alla fönster hängde gardiner, de gick ju att ta bort, men ändå..
Nej det var ingen byggnad som vi tyckte om. Den skulle absolut rivas! Här skulle det istället bli en vacker utsikt mot sjön! Sen kunde vi istället köpa en gäststuga och en redskapsbod.
Så blev det inte...
När vi kommit en liten bit på vår renovering i bostadshuset så kände vi att det var dax för rivning av den gamla ladugården/ hönshuset så vi pratade med ett lokalt företag som skulle göra det.
Men först måste vi bli av med allt som var i hönshuset.
Den högra delen av hönshuset hade varit svärmors muséum och innehöll massor med saker.
Mycket var fina gamla saker, men vi hade inte plats för allt som fanns där så vi ordnade en loppis.
Det var mycket som blev sålt men det var ändå tokmycket saker kvar!!
Här kommer lite av hur det såg ut därinne innan loppisen.
Gamla yxor, våffeljärn, strykjärn och en massa massa annat...
Gamla plåtburkar, fina gamla bord....
Emaljsaker, gamla flaskor och porslin.... (ååå vad jag grämer mig att jag inte tog reda på den gamla byttan med texten Tvål! Den var jätterostig inuti men ändå...)
Ännu mera flaskor. Flaskorna står på ett gammalt sängskåp. En massa tallrikar på väggarna...
Ännu mera diverse saker....
Kistor...
Mjölkhämtare, brandhink...
Det här är bara en liten fel av allt som fanns i själva muséet och en del tog vi reda på, men bara en bråkdel eftersom vi inte hade plats i huset. Men mycket var också i dåligt skick. Porslinet tex. var sprucket och lagat. De flesta av plåtburkarna väldigt dåliga på insidan. Så det som inte blev sålt på loppisen köptes upp av en man som har en loppisbutik.
Vi fick inte mycket för allt, men istället tog han också reda på sånt som var skrot och körde det till återvinningen.
När huset var tömt kunde vi använda det som arbetsplats i väntan på rivningen. Vi kunde måla olika saker där inne, möbler, staketbitar och så...
Det var verkligen värdefullt att ha det utrymmet. Vi fortsatte ju renoveringen av bostadshusets insida och utsida. Vi var inte lika styrda av vilket väder det var och vi kunde låta saker stå framme därinne. På så sätt blev det inte lika stressigt. Ibland behövde vi också vänta in hjälp från släkt och vänner
En dag när jag var inne i glashusutbyggnaden så tittade mig runt och började fundera lite..
I den byggnaden finns det ett fönster där man ser in i det som svärmor kallade muséet. Hönshusets gavelfönster.
Var vi dumma? Var det hela ogenomtänkt?
Det skulle också bli dyrt att riva huset. Dyrt eftersom taket är ett sk. eternittak och då måste man betala en miljöavgift för att forsla bort det. Det skulle kosta oss minst 100 000 kronor att få bort den gamla byggnaden och då återstod en massa jobb med att ordna upp det där huset stått..
Helt plötsligt såg jag istället möjligheter med den fula byggnaden! Målade man den röd blev den genast mera ok.
Jag tänkte mig glashuset utan de fula gardinerna och de fult målade väggarna vita. Att det var snett var lätt att ordna genom att stötta upp hörnen lite bättre.
I hönshuset tänkte jag mig ett stort rum där vi kunde träffa släkt och vänner och det kunde även finnas plats för sängar. Själva muséet var ju ändå redan renoverat sedan tidigare. När svärmor bodde här hade de ju redan gjort om golvet, målat både väggar och tak.Det var visserligen många år sedan det gjordes men allt från djuren var städat ur så förutom gammalt damm så kändes det rent därinne. Ingen känsla av djurbostad.
Vi hade ju planer på att köpa en gäststuga till gården . Vi hade redan en men vi ville ha en till. Om det gick att ordna övernattning i hönshuset så behövde vi inte köpa någon gäststuga.
Vi hade också planer på redskapsbod, då kunde vi ju nyttja den andra delen av hönshuset till det.
Vi skulle på så sätt inte få lika mycket sjöutsikt, men det blev också mycket mera vindstilla då huset skyddade.
Och sjöutsikt hade vi ändå på tomten och dessutom såg vi sjön genom fönsterna både i glashuset och hönshuset .
Det fanns plus och minus ....
Skulle gubben min tro att jag blivit galen med mina idéer?
Det var lite gruvsamt när jag tog med honom till den gamla byggnaden och började berätta om mina funderingar.
Det behövdes ingen övertalning , han köpte idén direkt. Haha!
Så någon rivning blev det inte och det är jag idag verkligen glad för!
Nu har vi istället ett underbart "glashus" och så älskat rum där vi rymmer så många middagsgäster.
Jag har visat det tidigare men jag tänkte också visa lite bilder från hur förvandlingen blev.
Det blev än en gång ett för långt inlägg för att få plats med mera bilder här och nu, så jag tar det i nästa inlägg.
Jag hoppas ni har det bra alla fina bloggvänner!
Ni tar väl vara på den härliga våren En tid då världen får nya kläder och så många i djurvärlden får en massa nya ungar.
Vi hörs snart!
Kram
