ett tomt blad

Hur har ni det,  i den här så märkliga tid vi lever i nu?

 

Här lever vi i frivillig karantän för att undvika att bli smittade av detta eländiga virus.

Vi är båda under 70 år men räknas ändå till riskgruppen så bäst att vara försiktiga.

 

Jag hittade en gammal plansch med råd för Spanska sjukan som gick i många länder och som värst i Sverige mellan 1918-1920.

 

 

Då var vi knappt 6 miljoner människor i Sverige och här dog det 37 573 människor. Mest unga och friska.

Man räknar med att mellan 50-100 miljoner människor dog i pandemin!

En stor tragedi för många!

Även om vi än inte har kontroll på vår nya pandemi så är det tur att vi en hel del mera kunnig sjukvård nu.

Och att vi kan ha så bra koll på vad som händer världen över.

 

När det gäller vår karantän just nu så är mycket ganska likadant eftersom jag inte arbetar annars heller,  men ändå är mycket vääldigt annorlunda.

Jag är van att inte ha så mycket social gemenskap så den biten är inget större problem.

 Men det jag saknar mest är att vi inte ens träffar våra barn, barnbarn eller vänner.

 

Något som också skiljer sig är att vi handlar annorlunda nu. Åker inte in till någon butik och väljer varor själv utan knappar in det vi vill ha på näthandel.

Det blir ett mycket mera begränsat urval eftersom vår ICA butik inte har lika mycket att välja på som om vi valde ICA MAXI som ligger i stan.

Vi får åka de 1,5 milen och hämta varorna för ingen butik erbjuder hemkörning till oss men det kan kännas lite bra att se lite andra vyer av skogen även om det bara blir från bilen.

Sen hämtas maten från lastbryggan på baksidan av butiken.

Det är den biten som vi är lite extra försiktiga med för man vet ju aldrig om det är en person med Corona utan symptom som vi möter.

 Därför väljer vi också att handla lite mer varor och åker inte så ofta. Det blir inte heller några besök i någon annan butik så inga loppisfynd på ett tag nu.

Och inget besök i någon trädgårdsbutik heller, sånt som annars är så självklart på våren.

Jag saknar att få pynta med påskliljor men snart blommar istället våra egna påskliljor och tulpaner.

 

Krokusar har vi redan nu på gården trots att vi har en del snö kvar.

 

Det som känns jobbigast, är nog ovissheten. Hur länge räcket det här? När kan vi träffa familjen och vänner igen?

Hur gör vi om det skulle bli begravning mitt i allt det här? Går det ens att genomföra en begravning. Ska vi sitta åtskilda då trots att det är ens nära som är ledsna? Eller ha närkontakt och riskera att bli smittade eller själv smitta!

 

Finns det ens plats för oss på sjukhuset om vi skulle bli allvarligt sjuka?

Ska någon av våra nära och kära drabbas hårt av sjukdomen? 

Hur ska allt fungera i Sverige igen efter att det här är över?

Frågor som många nog funderar över just nu.

En del har ju t.om mist sina arbeten.

Onekligen många frågor och mycket oro. 

Nej fy vilket jobbigt virus vi fick! 

 

Men.....nu är det så här....och inget vi kan påverka mera än att vi som bör det, ska hålla oss hemma och alla ska absolut följa de råd som vi får.

 

Sen gäller det att hitta livet som samtidigt pågår.

Det vardagliga.

De positiva bitarna som faktiskt också finns här. Annars blir livet just nu helt ohållbart!

 

Själv kan jag glädja mig åt att vi faktiskt bor där vi bor. Med skogen nära. Jag kan annars många gånger tycka att det ibland också känns jobbigt att bo såhär lite utanför utan några bussförbindelser är nu glad att bor där vi bor även om det hade varit roligt om vi bodde lite närmare familj och vänner så kunnat träffas lite utomhus iallafall.

 

De här orrarna i trädtopparna såg jag från vår gård i mars.

Jag hade turen att ha med kameran med zoomobjektivet då jag var ute. Annars brukar jag mest bara ha mobilen.

Vilken lycka att få med dem på bild!

 

Jag är också glad att vi har en stor tomt att vara på nu när vi bara ska vara hemma.

Jag ser fram emot att få påta i jorden. Odla grönsaker och jordgubbar. Plocka bär i skogen och njuta av den friska luften.

 

 Jag glädjer mig åt att vi har så bra teknik. Teknik som vi tar så självklar annars, men nu känns det extra fint att det tex är så enkelt att ringa till varandra.

Och inte bara ringa, vi kan ju faktiskt ha videosamtal.

Något som vi hade när min syster nyss fyllde år.

Då satt vi i varsitt hus och drack kaffe och åt tårta medan vi pratade och också hade visuell kontakt.

Vi hade en fryst marsipantårta i frysen som vi tidigare köpt. Det blev perfekt att nu skära ut två bitar av den och äta här hos oss medan syrran med familj satt där och åt en tårta som hon bakat själv.

 

Tekniken gör också att vi har tillgång till en massa tv-serier och filmer.  Det finns ju en uppsjö av filmkanaler och möjlighet att streama så det har blivit en hel del av det på slutet.

Nya trevliga serier men också gamla som vi sett men hunnit glömma.

Det känns bra att låta tankarna vila lite och så länge som vi har snö på tomten så är det ju inget trädgårdsarbete att göra heller. Men som tur är så har vi ovanligt lite snö så förhoppningsvis går det att börja med lite trädgårdsarbete snart.

Som jag längtar!

 

Däremot har jag hunnit med en del städning. Något som många verkar pyssla med nu.

Jag känner inte att vi har det tråkigt när vi är hemma så det blir inte städning för att jag känner mig sysslolös.

Nej städning skulle det ha blivit ändå.

Det är ju sånt som behöver göras emellanåt och när tiden kommer då vi mest är ute finns inte tid för sånt.

Bra att få det gjort nu alltså. 

Så nu är både gästrum, tvättstuga och matkällare ordentligt storstädade.

Inte för att det ser så städat ut i matkällaren ändå när vi fyllt på med mat och dessutom har vi porslin efter svärmor som får vara där tills vi bestämt oss om vi ska behålla det.

 

Vilken lycka det är att ha matkällare en sån här gång! Ett ställe att fylla med matvaror för lång tid framåt och sen bara gå en trappa ner och hämta det som behövs!

Det syns bara en del av matkällaren men förutom olika "bra att ha saker till köket" så har vi också potatis, morötter och kål där.

 

 

Vi har gamla varukorgar där så det är lätt att plocka ihop det som vi behöver. Väldigt praktiskt!😃

 

 

Nu har vi fått påsk här och även om vi inte kommer att ha några som kommer hit på besök så har jag tagit fram lite påsk ändå. Det känns fint att ändå låta livet få vara lite normalt om än det bara är lite.

De gamla påskkorten som jag alltid hängt upp till jul fick komma upp på gardinen i år.

 

 

 Och en gammal kudde som jag fyndade i somras har fått plats i favoritfåtöljen.