ett tomt blad

Vilken tur att gubben min var så trött i gårkväll för tack vare att han gick och la sig tidigt så vaknade han också före mig.
När han kom till köket för att brygga kaffet tittade han som vanligt ut mot fågelbordet och såg genast att någonting inte stämde!
En blåmes!

 

 

Inne i fågelhuset bland fågelfröna?!?!
Huuur hade den kommit sig in dit???
Jag är glad att han tog ett foto av den lilla fången innan han öppnade på hasparna och lyfte taket så att den lilla fågeln kunde återfå sin frihet igen annars hade jag inte haft det här fotot att dela med er.

Hur kunde det här hända?
Jo, än en gång är det ekorrarna som ställer till det!

När fågelhuset byggdes var det först en hel öppning på framsidan där fröna rann ut men ganska snart insåg vi att vi fick allt för många besök av nötskrikor, skator, hackspettar och ekorrar.
Småfåglarna som vi egentligen byggt huset till fick knappt nån mat alls.

Så, sambon satte då väggar i öppningen så att det blev svårare för de större fåglarna att sitta där.
Han tog också bort den långa pinnen som de kunde sitta på och ersatte den istället med små pinnar.
Det blev jättebra för plötsligt kunde flera fåglar samsas.

 

 

Men, ekorrarna kunde ändå sitta där.
Och när de gjorde det vågade sig inte fåglarna dit.
Dessutom gnagde ekorrarna sönder ljusslingan som jag satt dit.

 

 

Då gjorde gubben min ytterligare en lösning för att försvåra för ekorrarna att komma sig dit. Ännu mera pinnar så att det blev ännu mera trångt.

 

Men ekorrarna kom sig fortfarande dit.
Det var inte förrän jag läste på en amerikansk sida som vi fick nån ordning på det. Det var tips på hur de gjort för att minska problemen med ekorrar bland fågelmaten  genom att klä in stolpen som bär upp fågelbordet i metall, och gärna också göra en tratt längst upp så att de inte kom upp.

 

Äntligen! Nu kunde vi ta bort de extra pinnarna och det blev lättare för fåglarna att komma åt maten.
Tills, en ekorre ändå lyckades ta sig upp genom att hoppa från ett träd.
Okej, dit med pinnarna igen.
Men innan de extra pinnarna kom dit hann ekorren gnaga ett större hål där maten kommer ut.
När nu solrosfröna minskade i behållaren så var det enkelt för en liten blåmes att trippa in genom hålet som ekorren gnagt upp.  Men väl därinne rasade fröna och utgången försvann.
.
Vilken tur att gubben var tidigt uppe så han kunde släppa ut den lilla blåmesen!
.
Nu är det påfyllt med frön så att ingången är borta men problemet finns ju egentligen kvar.
När det blir mindre fåglar som kommer och äter får vi täta igen hålet så det inte händer igen.
Ja de är söta de små ekorrarna men oj vad mycket extra jobb de ger oss!
Men så länge de inte fortsätter att gnaga hål i våra husbyggnader så är det väl ok.
Sen får de komma hit och äta, men då vill vi att de håller sig på marken så de inte gnager sönder och förstör!