ett tomt blad

2020.
Många trodde det skulle bli ett bra år.
Det hördes jämt och bra.

Vi hade på nyårsafton 2019 besök av bästa vännerna och när klockan slog tolv slag skålade glada in det nya året och såg fram emot nya spännande händelser.

 

Nu fick vi ha en fin nyårsafton och vaknade upp till årets 1:a dag tillsammans med vännerna som sovit över i vårt gästrum.

Innan de hann åka hem fick vi ett sorgligt besked. Svärmor var döende.
Något vi visserligen var beredda på men ändå sorgligt när det blir mera "på riktigt".
Innan vännerna hunnit köra hem hade svärmor lungt somnat in.

Januari ägnades åt att tömma hennes lägenhet och ordna med begravning.
Något som krockade med att min sambo fick en långdragen förkylning.

Men på den tiden var de det ingen som fick panik när någon hade förkylningssymptom så han kämpade på när han orkade.

Såhär i efterhand är jag glad att hon somnade in i början på året.
Hon hade kämpat på länge och somnade in i sin egen säng på äldreboendet omgiven av personer hon kände sig trygg med.
Hon behövde aldrig känna oro för smitta.
Hon behövde inte bli skrämd av personal som kom med munskydd och visir.
Något som har varit nödvändigt för att inte sprida smitta men som hade känts ovant och skrämmande för en dement person.
Och vi hade  känt oss ledsna över att inte kunna besöka henne som vi velat.

Vi visste att ett virus härjade i Kina. Men aldrig hade vi alla kunnat anat hur det skulle påverka våra liv!
Min dotter och hennes sambo åkte under julen 2019 till hennes sambos hemland Taiwan.
Vi var lite oroliga över smittan men det var ändå ingen större fara.
De kom tillbaka i början på januari och vi hann få hälsa på i deras nya lägenhet när de kom hem.

I början på mars fyllde min yngsta dotter år.
Vi fick samma dag höra om det första coronarelaterade dödsfallet i Sverige.
Viruset var här hos oss på allvar.
Hur farligt var det?
Kunde vi ens fira min dotter?
Det blev ett litet firande. Men vi höll avstånd och kramades inte.

För säkerhets skull.

Månaden därpå fyllde min syster år.
Vi firade henne med en skickad blomma och för första gången hade vi ett födelsedagsfika över webben där vi alla drack kaffe och åt tårta.

 

 

Det blev påsk och vi insåg att det inte skulle bli någon påskmiddag hos oss i år.
Var och en firade var för sig.
Sååå trist!
Jag som såg fram emot att få träffa allihopa! Det är så sällan som det blir av och långledighet pga. helger blir allid ett bra tillfälle.

Vi började förstå att det här viruset var här för att stanna. Åtminstone ett bra tag till.

Sommaren kom och allt som vi annars ser framemot när sommaren är här blev så annorlunda.
Vi åkte inte på nån loppis.
Vi besökte inga affärer.
Vi hade varken vänner eller nån från familjen som kom och sov över i vår gäststuga.

Vi åkte aldrig iväg och hälsade på någon.

Precis allt handlades över nätet.

När jag fyllde år kring midsommar sa jag att vi kunde strunta i min födelsedag. Jag firades ändå så mycket året före.
Men min äldsta dotter ville så gärna så komma ändå.
Om vi träffades ute, på ordentligt avstånd så borde det ju gå bra.
Så, hon och hennes sambo kom. Min son och min yngsta dotter följde också med.
Jag fick fina presenter men den absolut finaste var ändå beskedet att jag skulle bli mormor i början på 2021!
Oj så konstigt det kändes att inte få krama om de blivande föräldrarna! 💖

I juli somnade min systers svärmor in.
Det kan tyckas som en person som inte tillhör vår familj. Men hon hade en liten lägenhet på övervåningen i deras hus, så hon var alltid med när vi besökte min syster och hennes sambo.
Hade det inte varit corona så hade vi självklart kommit till hennes begravning.

Det blev höst och vi gick in i oktober som började med ännu ett dödsfall som blev påverkat av coronan.
Min svärsons far gick bort i Taiwan. Pga viruset kunde han inte besöka sin fars begravning. De hade betydligt hårdare regler med karantän så det skulle inte fungera.

Han fick följa sin fars begravning via webben.

Så oerhört sorgligt!

Nån vecka senare somnade min far in.
Han var gammal, 88 år, den sista tiden hade han tillbringat på sjukhusetoch hade haft Alzheimers länge så på ett sätt var det väntat, men ändå..

När han dog blev allt så enormt krångligt pga coronan.
Hur finns man där för de äldre  som sörjer när man inte ska träffas!?

När flera av oss är i riskgrupp.
Det blev en annorlunda begravning med några få och där alla bar munskydd.

Tiden efter att mamma blev ensam har varit jobbig.

Jobbig pga coronan då vi inte kan finnas där för henne som vi vill.

Vi hörs visserligen på telefon varje dag.

Men det blir ändå tomt och ensamt för henne.

Jag önskar att vi kunnat ses via webben men det är inte lätt med den typen av träffar för de äldre!

Och självklart har det varit jobbigt för henne att plötsligt bli ensam efter många år och pga rädslan för smitta vara så låst till hemmet.

 

I början på december blev min syster svårt sjuk och det var nära att vi fått ännu en begravning.

Men efter en tid på IVA så är hon hemma. Även om hon än har en bra bit kvar innan hon återfått krafterna.

Också där har risken för att smittas av coronan krånglat till allt. Hon är verkligen i riskgrupp!

Tänk om vi fått träffas! 

Men vi har kunnat ses en lite ändå. En gång strax innan jul och vi stod ute på vägen och hon satt en stund på deras farstubro.

Och sen hörs också vi i telefonen varje dag.

 

Och trots sjukdomar och dödsfall har ännu ingen fått covid-19

 Jag håller tummarna att vi slipper drabbas!

 

December, julmånaden.

Tiden som jag annars älskar. Ja det blev som det blev.

Vi fick ändå en fin julafton. Utifrån förutsättningarna.

 

Vi, mina 3 och äldsta dotterns sambo sågs på Zoom vid 14-tiden  och vi drack glögg tillsammans.

Efter att vi sett Kalle och alla ätit var för sig så sågs vi på Zoom sen på kvällen igen.

Det blev en stund där vi öppnade julklappar tillsammans och de paket som hade rim lästes upp.

Det blev en gemenskap med många skratt. Och jag antar att det var hon som heter Maria som orsakade en del av dem! Haha!

Zoom-möte. Ett nytt ord för mig, men rätt så vanligt under det här året

 

Nu är det inte många timmar kvar av 2020.

Jag vill gärna skynda på de timmarna.

Vill gärna lämna det här året och påbörja ett år med ett nytt tomt blad.

Dessutom vill vi gärna att den lille pojken som vi väntar på, mitt första barnbarn, får födas i årets första månad och

inte i december.

Vi håller tummarna att han väntar därinne i värmen ett tag till, och inte kommer före utsatt tid i januari .

 

 

Den här söta tomten köpte jag för julklappspengar.

En tomte designad av Jenny Nyström, hon som gör tomtar precis som de ska se ut enligt mig.

Jag tyckte den var så otroligt söt och dessutom så passande för den här julen.

Det lilla barnet som vi väntar på är det som håller uppe allt!

Något annat att få koncentrera oss på och någonting dessutom är så glädjande!

Något att se framemot!

Dottern som väntar mitt barnbarn skrattade när hon såg den och undrade om jag verkligen behövde fler tomtar.

Hahaha, kan man få för många? Nja..inte enligt mig!

 

 

 Nu väntar snart ett nytt år under tjugotalet. En tid som faktiskt inte skiljer så mycket från tiden kring 20-talet för 100 år sedan.

 

 

 

 

 

 

 

 Men förhoppningsvis ska den här tiden snart vara förbi. 

Jag ser ljust på det här året.

Förhoppningsvis ska sammanfattningen av år 2021 bli mera positiv.

Jag har tro på att det ska bli så!

 

Oj vad långt det här blev!

Så typiskt mig! Haha!

 

Jag önskar er en fortsatt fin nyårsafton och ett riktigt Gott nytt år!🌟