Den sjuttonde
DATUM: 2016-04-17
Kategorier ►:
Allmänt,
Värt att fira!
Smiter in och gör ett tidsinställt inlägg. Så det här syns på söndagsmorgonen.
Jag ska försöka ta mig i kragen och få till lite mera regelbundna inlägg här. Det har varit lite tufft ett tag och mycket i livet. Gnistan att skriva har inte riktigt funnits då allt för mycket annat tagit energin.
Men jag gillar att skriva och förhoppningsvis kommer energin snart tillbaka!
I dag är det den 17:april.
Ute är kärlekslivet påtagligt. Vi hör fåglars uppvaktande överallt! Tranor hörs från alla håll! Alltså inte flygande i luften utanpå marken, ivrigt uppvaktande. Bort mot myren hörs även orrarnas spelande, och nere vid sjön har svanarna trevliga stunder med varandra.
Kärkeken spirar trots att värmen inte riktigt vill infinna sig ännu. Men den kommer säkert den med snart!
Vi har en härlig tid framför oss!

Jag öppnade fönstret under lördagskvällen och stod och lyssnade ett tag. Där borta där vägen syns ta slut är det ett backkrön och bakom backkrönet är myren där en massa fåglar håller till. Snart får vi också höra enkelbeckasinen, storspoven och en massa andra fåglar som spelar dygnet runt!
Just den här dagen är ett väldigt speciellt datum för mig eftersom det är dagen då jag och min kärlek blev ett par.
I år är det 10 år sedan. Men det är snart 37 år sedan vi första gången möttes. På valborgsmässoafton var det.
Det var ett möte som skulle resultera i en livslång kärlek. Trots att våra vägar skildes åt fanns du kvar i mitt hjärta! ♥
Det var mitt fel av vi gick skilda vägar. Det var jag som var feg och skickade ett brev om att vi inte skulle ses mer! Jag vågade inte säga det. Var rädd att jag inte skulle klara det utan att känna att vi nog skulle försöka ett tag till.
Men genast ångrade jag det skickade brevet. Skadan var dock redan skedd och vi fortsatte livet på var sitt håll.
Du bildade tillslut en familj och så gjorde även jag. Du fick två barn och jag fick tre.
En plats i mitt hjärta hade du ändå kvar och jag brukade nynna på Thomas Ledins låt, "du ska veta att jag saknar dig........en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig!"
Men våra bildade familjer splittrades, vi blev singlar igen och en dag för 12 år sedan träffades vi igen. Efter att ha hittat varandra på en nätdejt! Hihi!
Men det blev bara en fika och livet gick vidare igen.
Två år senare när vi hade vi hunnit skriva många rader till varandra och även delat många tankar så kände vi att vi ändå hörde ihop och från den här dagen blev vi alltså ett par igen!
Det var ett beslut jag aldrig ångrat! Äntligen har jag fått min livs kärlek och eftersom vi tog över svärmors hus så bor jag nu i just det huset som jag tillbringade med honom i min ungdom!
Min älskade fina sambo! Du vet redan hur mycket jag älskar dig men jag säger det ändå, Jag älskar dig mer än du någonsin kan förstå! ♥ Puss och kram ♥

En kram skickar jag också till er andra! Och ett stort tack för alla fina kommentarer ni skriver här! De betyder mycket!
Hoppas ni får en fin söndag!
/ Maria