ett tomt blad

Det är ju bara helt sjukt vad fort tiden går! Att flytta ger en verkligen inga sysselsättningsproblem! När man tror man har gjort det mesta så är det ändå hur mycket som helst kvar men nu ska nog det mesta vara gjort. Åtminstone allt som ska göras innan bostaden är såld. Men i stället är det då en hel del som måste bli gjort i huset vi flyttat in i. En massa saker som är nerpackade och som på något konstigt sätt ska få plats. Det slutar med att det fortfarande blir en hel del som slängs eller ges till myrorna. Vi får se det som så att det i alla fall blir bättre för barnen den dagen de ska ta över efter oss. Skönt om de i alla fall slipper stå där med en massa saker hoptryckta i ett förråd som de inte har en aning om vad de ska göra med.
Dessutom tycker vi båda att det inte är snyggt om man stuvar ihop en massa saker på en hylla. Då ser man inte längre skönheten i det hela. En sak som egentligen är hur fin som helst och som står ihop med en massa annat blir helt betydelselös. Men står den ensam upptäcker man den mycket mera och kan glädjas åt den.

Vår generation är helt annorlunda än de som blir vuxna i dag. De tycker inte om att samla på saker som man bara ställer på en hylla. Saker ska man kunna använda. Hemmet ska sen vara snyggt med inte allt för mycket saker och saker ska passa ihop med varandra. Det gäller förståss inte alla och undantag finns. Självklart! Men de flesta är nog inte lika hamstrande som vår generation är. Man behöver inte spara när man kan köpa det man vill ha sen.

När jag själv flyttade hemifrån fanns inga myrorna kupan eller loppisar. Inte fanns det blocket heller utan allt köptes nytt när man behövde något. Köpte man begagnat så var det från nån man kände. Jag minns tex. när jag köpte  min första TV. Det var en begagnad svartvit. Jag köpte den av en arbetskompis och lyckan var total! Det hade kommit färgTV då men det fanns inte i ens fantasi att ha råd med en sån!
Mitt första porslin köpte jag på EPA. Dvs. det som i dag heter Åhlens. Mycket fick jag hemifrån men det mesta köptes nytt. Soffan köpte jag på en möbelaffär. En tvåsitsig soffa i brunt manchestertyg. Det var i början på 1977 och just brunt och manchester var väldigt inne då.
Men eftersom det mesta behövde köpas nytt så blev allt väldigt dyrt och det man hade var man också väldigt rädd om. Det man inte behövde för tillfället sparades eftersom det kunde behövas senare i livet.
Mycket av det finns kvar än i dag och har alltså aldrig behövts. Och skulle vi en dag behöva det så finns det ju att få tag på igen.
Värre är det då med alla saker man samlat på sig och som är från när man var yngre. Kanske en sak man en dag gjort själv. Men blir man lyckligare om man sparar på det i en låda i ett skåp? Knappast!

Snart, väldigt snart har vi nog ändå sållat bort det mesta av allt som varit nerpackat i flyttkartonger. Det känns skönt för snart väntar en härlig tid då vi kan vara ute mera. Ute i trädgården tills sena kvällen då det ändå är ljust hela natten! Ute och fixar stenpartier, gräver upp vinbärsbuskar som en gång blev kastade men som nu växer vilt. Buskar som i dag är värdefulla för oss som vill ha mycket bärbuskar på gården. Jag längtar verkligen! En chans att få gratis motion i stället för ett dyrt gymkort. Gratis sol i stället för en resa utomlands eftersom solen också tar på när molnen skymmer. Dessutom får vi på köpet en massa gratis ren luft att andas in! Som ett litet plus får jag dessutom hålla på med något jag gillar att göra! Göra det när orken finns oavsett väder för när det gäller trädgården så finns det i mina ögon inget dåligt väder. En regnig dag är en perfekt dag att plantera för då blir det ju vattnat samtidigt.
Nej jag kommer inte att sakna trädgården vid radhuset. I stan där man har alla nära inpå sig har man så mycket mera press på sig att det ska se snyggt ut. Här, på landet där gården är större så känns det ändå lättare att ta hand om den. Här gör det inte lika mycket om maskrosorna växer på gräsmattan. Inte gör det heller något om gräsmattan blir för lång emellanåt. Inte behöver heller rabatterna var perfekta. Det kan gott växa en massa vilda blommor där också.
Visst vill jag ha en fin trädgård! Men det ska vara roligt att vara i trädgården! Nåt man ska må bra av! Gör vi inte det då ska vi heller inte bo här!

Och på tal om trädgård....ni undrar kanske varför rubriken är Gubben och gumman? Jag har nämligen köpt en sån! En gubben och gumman! En helt fantastisk hängbegonia som än så länge står inne i köksfönstret men som sen ska få en plats ute. Den heter "gubben och gumman" eftersom den på samma kvist har helt olika blommor en honblomma och en hanblomma! Inga "hen" här inte! Den är så fin! Jag fick inte riktigt bra bilder på hur olika de ser ut men den ena blomman är enkel med bara några kronblad och gul i mitten medan den andra är en betydligt mera tät blomma där det gula inte syns lika tydligt.
Jag hoppas den får riktigt många blommor sedan då den kommer ut, då ska jag fota den igen och förhoppningsvis visa hur olika de ser ut!