ett tomt blad

 I eftermiddags när jag var ute hörde jag en Pärluggla. Jag har hört den tidigare i vinter. Den har ett väldigt speciellt läte, låter inte som ett vanligt uggle-hoande. Jag visste inte på en gång vad det var för fågel utan fick fråga min sambo genom att försöka vissla på det sättet som  fågeln lät och han sa genast att det var en uggla. Efter lite letande på nätet så kunde jag bara konstatera att han hade helt rätt.

 

 

 

 På Sverges radio kan man läsa: Alla ugglors läten har av gammalt tolkats som illabådande varsel och förbindelse med mörkrets makter. I svensk folktro har pärlugglan kallats ”vätterhund” men man har också trott att det vittljudande lätet kom från haren - därav namnen ”mäckerhare” och ”harpoppla”.
Pärlugglans revirsång hör ihop med kyliga vinternätter - redan i februari börjar hanen signalera med stor ihärdighet, ropen kan pågå timtals utan avbrott.

 

 Du kan lyssna på hur den låter här nedanför: 

 

 

 

En annan fin uggla är en träuggla som vi har i vardagsrummet. Det är min sambos uggla och är faktisk en klocka. Det är inte helt lätt att se att det är en klocka eftersom den inte ha ett tradionellt sätt att visa tiden.

Runt ögonen har den tolv streck. Det ena ögat visar timmar och det andra minuter så ögonen rör sig hela tiden.

Det gör att ögonen inte rör sig lika så att ibland ser den helt skelögd ut! Haha!