Ska graven vara kvar eller ska vi ta bort den?
DATUM: 2016-11-03
Kategorier ►:
Allmänt,
Sånt jag funderar över...

Så har det då kommit blommor i soppskålen så nån soppa går det inte att servera ur den just nu i allafall!
Jag nappade på idén från min bloggvän Skorpan om murgröna och cyklamen men det fick också bli lite " plättar i luften".
Jag älskar det lite stökiga bladverket till den lite prydligare cyklamen.
Och tända ljus är ju aldrig fel det heller!
Och på tal om ljus....
Snart är det allhelgonahelgen och det är dax att pynta och tända ljus på graven.
Jag passar därför på att dela lite tankar om just det och hoppas ni kommer med era egna åsikter.
Svåra och lite tunga tankar.
Vi åker iväg till min sambos pappas grav. Vi planterar ljung och tänder ljus. På den gravstenen står redan hans mammas namn graverat så den dagen hon slutar sina dagar kommer det att bli hennes viloplats.
Efter att vi varit till graven åker vi till hans mamma som bor knappt en kilometer därifrån.
Tidigare år har vi följts åt men numera orkar hon inte så mycket och skulle inte orka med ens den korta resan. Vi tänker ta med lite fika och hoppas hon orkar dricka lite kaffe med oss...
Någon annan grav åker vi inte till men min mamma tänder ljus på min farfars och farmors grav som ligger bara 150 meter från där de bor.
Mamma åker också till sin mamma och pappas grav, dvs min mormor och morfars grav. Den kyrkogården ligger 5 km från där de bor.
Pappa följer antagligen med men eftersom han blivit sjuk i alzheimers blir det mamma som sköter både sina och min pappas föräldrars grav.
Pappa är den sista av syskonen som är kvar så det naturliga hade varit att det var han som skötte det men nu får det bli mamma.
Av mammas syskon är det bara en kvar förutom henne men den sytern bor många mil norrut och är ganska handikappad.
Därför blir det mamma alltså som sköter graven.
Mamma har frågat oss hur vi vill göra med gravarna i framtiden.
Att ha kvar en grav kostar och det hörs vara vanligt att säga upp gravrätten när den tid man betalat för går ut.
Mina släktingar, min mammas bröder, som sist begravdes har sin aska i en minneslund. Det finns alltså ingen gravsten och ingenting som säger att de finns där.
Hur pappa vill ha det när sista dagen kommit vet jag inte säkert och inte kan jag fråga men jag vet att mamma vill ha det som sina bröder. Enkelt, ingen gravsten, inget namn..
Jag är inte ofta till min far- och - morföräldrars grav men det känns onekligen lite konstigt att ta bort den.
Jag har ingen aning om hur folk gör nuförtiden.. Är det många som säger upp gravrätten?
Det känns tragiskt när kyrkogårdarna töms på historia. Det känns lite högtidligt på något sätt att vandra runt på en kyrkogård och se alla gamla stenar.
Min farmor dog då jag var så liten så jag minns inte henne, men jag hade så fint band till min farfar så känns det speciellt att se hans namn på stenen.
Inte kommer det att kännas på samma sätt då någon annan blir begraven där.
Samtidigt förstår jag att de gamla platserna behövs till alla nya som dör.
Men nu verkar de flesta kremeras och då krävs inte så stor gravplats. Dessutom väljer tydligen många en namnlös grav.
Jag tycker det känns lite trist. Men kanske tänker jag annorlunda... Jag vet inte..
När jag dör tycker jag att de som är kvar får bestämma hur de vill ha det. När jag är död spelar det ju ingen roll för just mig.
Men själv tycker jag det känns konstigt att inte ha någon speciell plats att gå till för att besöka när mina anhöriga dör. Bara veta att här någonstans, tillsammans med en massa massa andra helt främmande finns den som jag vill besöka...
Var ska jag ställa ljuset så det blir rätt? Var ska jag sätta blommorna?
Då kan jag ju lika gärna tända ljuset vid ett foto hemma.. Det känns finare...
Fast det kanske blir annorlunda då den dagen kommer..
Samtidigt vet jag att många åker till kyrkogårdarna för att tända ljus. Vissa tänder ett ljus i en minneslund utan att ens ha en anhörig där. För att hedra den som de har på en kyrkogård/ minneslund långt från dem.
Men tillbaka till de gravarna som mamma nu sköter. Den dagen hon inte finns kvar längre så finns bara vi kusiner dvs barnbarn kvar till de som ligger begravda. Hur gör man då? Man kan ju överlåta skötseln till kyrkan men vem av oss sköter kostnaden?
Själv har jag långt till de båda kyrkogårdarna och en del av mina kusiner har ännu längre.
Det känns svårt att veta vad som blir rätt.. Fast vi har pratat om att det kanske är bäst om vi tog bort dem....
Hur diskuterar ni när det gäller gravar med gravstenar och minneslundar?

Dikten är skriven av Tomas Tranströmer och heter ”Svarta vykort